Om hockey, vänner och mig...

Komma tillbaka i gamla rutiner igen... Inte det lättaste kan jag säga... Morfar var en stor del av mitt liv och jag har verkligen itne vant mig vid att han itne finns där mer... Men visst e det en stor lättnad både för honom och för mormor eftersom det enda sen hans stroke varit tufft för dem båda... Han har haft ont och hon har tagit hand om honom... Jag hoppas bara att jag någon gång får uppleva den närheten och kärleken som fanns mellan dem... För må så vara att de skrek på varandra och svor åt varandra i tysthet, men det jag såg de sista agarna av morfars liv rörde mig något enormt... Hur morfar tittade på mormor och hur hon hjälpte honom in i det sista...

Älskar dig morfar och hoppas du har det bättre på andra sidan...

Och jag älskar min mormor också... Så mycket så det gör ont!

Och ett litet visdomsord till alla där ute... Ta hand om era nära oc hkära... Skjut aldrig upp till imorgon vad du kan göra idag...

Stor kram